Förenklade kostnadsmodeller

Förenklade kostnadsmodeller tas i bruk på ett mer omfattande sätt än tidigare under programperioden 2014–2020. Förenklade kostnadsmodeller är kostnader som ersätts procentuellt (flat rate) och engångsersättningar (lump sum). Förenklade kostnadsmodeller minskar arbetsmängden för stödmottagare särskilt i utbetalningsskedet, gör handläggningen av ansökningar om utbetalning snabbare och minskar behovet på tilläggsutredningar.

I sin ansökan gör sökanden en proposition om den kostnadsmodell som kommer att användas i projektet. I ansökningsannonsen och -anvisningarna kan man begränsa vilka kostnadsmodeller som är med i ansökningen. Den finansierande myndigheten fattar det slutliga beslutet om den kostnadsmodell som används i projektet.  Det går inte att byta kostnadsmodell under projektets gång. I samprojekt och projekt som följer förfarandet för överföring av stöd använder alla genomförare samma kostnadsmodell.

Det föreskrivs om förenklade kostnadsmodeller i förordningen om stödberättigande (Statsrådets förordning om stödberättigande kostnader som medfinansieras av strukturfonderna).

Kostnader som ersätts procentuellt ESF 17 % och Eruf 24 %

I regel följer ESF-projekten en flat rate-modell på 17 % och Eruf-projekten en flat rate-modell på 24 %.  I modellerna ersätts en del av projektets kostnader som en fast procentandel av projektpersonalens lönekostnader som fastställs närmare i förordningen om stödberättigande.

ESF:s och Eruf:s kostnader på basis av vilka de kostnader som ersätts procentuellt uträknas:

  • personalkostnader som uppkommit av arbete som var nödvändigt för att genomföra projektet och som grundar sig på lag eller tjänste- och arbetskollektivavtal

ESF:s kostnader för vilka utbetalning ansöks enligt verklig realisering

Eruf:s kostnader för vilka utbetalning ansöks enligt verklig realisering

  • köptjänster som är del av genomförandet av projektets innehåll, inbegripet resekostnader som uppkommit ur dessa
  • kostnader som uppkommit ur projektets informering och marknadsföring
  • projektets revisionskostnader
  • hyreskostnader för utrymmen som används av projektets målgrupp
  • små anskaffningar som gjorts för projektets målgrupp
  • köptjänster som är del av genomförandet av projektets innehåll, inbegripet resekostnader som uppkommit ur dessa
  • kostnader som uppkommit ur projektets informering och marknadsföring
  • projektets revisionskostnader
  • anskaffnings- och hyreskostnader för byggnader och markområden som skaffats för att producera projektets innehåll
  • materiella och immateriella anskaffningar för att producera innehåll för projektet

ESF:s och Eruf:s kostnader som ingår i den procentuella andelen, t.ex.:

  • projektets resekostnader
  • kontorskostnader
  • deltagaravgifter för skolningar och seminarier för projektpersonalen
  • projektpersonalens arbetshälsovårdskostnader
  • kostander som uppkommer av lokaler, maskiner och apparater som används av projektpersonalen
  • kostnader för projektets styrningsgrupp

 Kostnader som ersätts procentuellt 15 % (ESF och Eruf)

Inom projekt (ESF och Eruf) som på grund av projektets innehåll har särskilt höga resekostnader, t.ex. på grund av internationellt samarbete, nätverksliknande verksamhet eller långa avstånd, kan man använda modellen på 15 %. Detta avviker från det ovannämnda i att man ansöker om ersättning för resekostnader på basis av egentliga kostnader. Annars är fördelningen så som ovan. Kostnadsmodellen kan endast användas i välmotiverade fall efter den finansierande myndighetens prövning.

För utvecklingsbidrag för företag är det även möjligt att använda den procentuella modellen på 15 %. Modellen fastställs i statsrådets förordning som ges med stöd av lagen om statsunderstöd för utvecklande av företagsverksamhet.

Kostnader som ersätts procentuellt 40 % (endast ESF)

Förutom de ovannämnda modellerna kan man för ESF-projekt använda modellen på 40 % där endast lönekostnaderna verifieras och alla andra kostnader som uppkommer ur projektet ersätts som en procentandel av lönekostnaderna. Modellen kan endast användas i välmotiverade fall.

Engångsersättning

En engångsersättning kan beviljas för projekt där den offentliga finansieringen i sin helhet är högst 100 000 €. Förutom det stöd som ansöks (d.v.s. stöd från EU och staten) räknas som offentlig finansiering även projektets finansiering från kommuner och annan offentlig finansiering (inbegripet både den självfinansiering som sökanden anvisat till projektet och utomstående finansiering). Den finansierande myndigheten besluter om projektets finansiering kan beviljas som en engångsersättning.

I projekt som får engångsersättning ska projektets resultat och de åtgärder som ska genomföras kunna definieras tydligt och entydigt. Då man ansöker om engångsersättning ska man i ansökan uppvisa en detaljerad kostnadsberäkning. Då man fastställer kostnadsberäkningen kan man utnyttja den procentuella andelen på 17 % (ESF-projekt) eller 24 % (Eruf-projekt) av lönekostnaderna enligt den s.k. flat rate-modellen.

I utbetalningsansökan specificeras inte de verkliga kostnaderna och skickas inga verifikat som berör dem, utan utbetalningen baseras på bekräftelsen över de resultat eller åtgärder som uppkommit inom projektet. Engångsersättningen kan endast betalas ut om det resultat som fastställdes i beslutet har uppnåtts. Engångsersättningen kan delas upp, och då fastställs för varje del ett skilt resultat eller en skild åtgärd som ska uppnås för att stödet ska utbetalas.

Modellen enligt egentliga kostnader

Modellen enligt egentliga kostnader är ämnad att användas endast i välmotiverade undantagsfall där den finansierande myndigheten skilt har meddelat att denna kostnadsmodell är med i ansökningen. I kostnadsberäkningen ska man meddela projektets kostnader och motiveringar för kostnaderna skilt för varje kostnadstyp. Kostnaderna bör vara stödberättigade i enlighet med bestämmelserna som berör strukturfondsprojekt och de ska bevisas i samband med utbetalningsansökan. Bekanta dig närmare med förordningen om stödberättigande.